Ett steg
Förändring i livet är bra, eller?
Alla känner väl olika om den punkten och jag vet inte själv vad jag tycker.. Självklart är de jobbigt. Det är en ny värld som öppnar sig. Denna vecka har varit som ett nytt liv alltihop. Vet inte vart jag ska börja. Torsdag den 3 september fyller min lillasyster Mika 1 år! Hon har blivit så stor. Neo är klok, som en liten farbror, det är så mycket jag missat som jag skulle vilja ta igen.
Vilket fall som helst fick jag svininfluensan, antagligen, i torsdags och kunde inte komma till min pappa för att gratta min söta syster. Istället var jag hemma. Själv. Skönt att ha de helt tyst, få göra vad jag känner för, spela vilken musik jag vill.
Jag var ensammen hela helgen, sjuk. Jag kände sen att jag faktiskt skulle vilja umgås med min familj lite så jag har varit hos min pappa hela veckan nu. Jag vet att det är många som är glada för det, men de finns även de som är ledsna. Neo blir lika glad när jag kommer ner på morgonen/eftermiddagen, har ju varit sjuk denna vecka. Mika skiner som en sol. Idag sa Neo till mig när jag satt där nere och tittade på TV,
"Milia, jag är jätteglad för att du är hemma"
Det är sådana tillfällen jag känner mig uppskattad, känns så otroligt bra att göra min underbara lillebror glad, jag vet att han behöver mig och jag behöver honom. Jag har även under denna vecka fått tillbringa tid med Mika, vi har myst massor och hon har lekt på mitt rum, som kanske inte riktigt känns som mitt rum eftersom det inte är så personligt längre, men det är sak samma.
Trodde att det skulle kännas konstigt att vara ensammen här hos pappa ett tag men det har varit mysigt. Imorn börjar jag jobba igen. Och nu i veckan ska jag sova hos mamma en natt, vi ska gå igenom alla mina barnkläder och leksaker och det ska bli otroligt kul. På fredag efter mitt jobb ska vi åka upp till Bräcke, Erica fyller 20.
Det har varit mysigt att bo hos pappa av många anledningar, jag har under en tid inte känt mig redo att bli vuxen, känner mig som 12 år fortfarande.. Känns skönt att veta att pappa sover i samma hus, känns lite konstigt och barnsligt men så är det.
Imorgon börjat vuxenlivet igen, visst känns de skönt för jag har varit så rastlös denna vecka, men ändå rätt jobbigt..
Nu ska min kära syster, Ida, hjälpa mig att slinga håret, det börjar ju se bedrövligt ut, utväxten är för stor nu.